Woody Allen bit för bit

By Nicholas Wennö

woody and weide Foto: B Plus Productions

Robert B Weide (till höger) har varit ett Woody Allen-fan sedan 10-årsåldern. Nu har han gjort en närgången dokumentär om den blyge regissören som har Sverigepremiär nästa vecka.

Robert B Weides bioaktuella Woody Allen-dokumentär lär vara det mest ambitiösa och närgångna porträttet som gjorts av den blyga Manhattan-regissören.

Robert B Weide glömmer aldrig smygpremiären på ”Annie Hall” hemma i Los Angeles 1977. Den romantiska komedin med Diane Keaton och Woody Allen gjorde ett oförglömligt intryck på den unge highschool-eleven.

– Det var som om en bomb hade slagit ner. Precis som resten av publiken var jag helt knockad. Ingen av oss var beredd på att se en film som skulle förändra den romantiska komedin för alltid, men vi kände alla att vi hade varit med om något riktigt stort. Sedan såg jag om den ett dussin gånger. Dessutom var jag väldigt eh ... Woody Allen-aktig och hade jag en flickvän som var väldigt Diane Keaton-aktig. Filmen speglade vår relation, ler Weide på hotel Residéal under filmfestivalen i Cannes.

Weide hade vatrit ett Woody Allen-fan sedan han såg ”Ta pengarna och spring” som 10-åring i slutet av 1960-talet. Efter ”Annie Hall” blev han fullständigt besatt. En besatthet som nu resulterat i den uppmärksammade ”Woody Allen: A documentary” som har svensk biopremiär nästa fredag. Filmen tecknar ett närgånget porträtt av New York-originalet som Weide har följt som en stalker: på filminspelningar, på guidade turer i barn­domens Brooklyn, på jazzkonserter, på pr-tripper till Cannes och ända in i sängkammaren där Allen fortfarande skriver sina manus på samma tyska skrivmaskin som han köpte för 40 dollar för 60 år sedan.

– Många av Woodys gamla vänner blev förvånade över att han släppte mig så tätt in på livet. Jag tror att det fanns ett förtroende mellan oss redan från början. Vi har samma idoler: WC Fields, bröderna Marx, Mort Saul, och så vidare, berättar Weide som bland annat regisserat ”Simma lugnt, Larry” och gjort dokumentärer om bland andra WC Fields.

De träffades första gången när Woody Allen medverkade i Weides dokumentär om bröderna Marx. ”Woody Allen: A documentary” föregicks av ett långt förspel i form av en allt mer intensiv e-post-korrespondens.

– Man kan säga att vi utvecklade den där väldigt speciella sortens sarkastiska jargong som ofta brukar uppstå män emellan. När inspelningen drog i gång var isen bruten. Hans enda krav var att han ville godkänna om filmen skulle få visas på bioduken. Woody tyckte att det skulle vara pinsamt om det blev ett uppblåst idolporträtt. Han hatar dessutom att se sig själv på stor duk, säger Weide.

Den stora utmaningen handlade om hur man bäst speglar en arbetsnarkoman som gjort nära 50 filmer på nästan lika många år.

– Förutom att mjölka ut så mycket information som möjligt försökte jag att hitta röda trådar i klipprummet på ett associativt sätt. Till exempel när han berättar om hur han som femåring insåg att vi alla ska dö, så la jag på det där klippet från ”Annie Hall” som tar upp just den episoden i hans liv, och så vidare, berättar Robert Weide.

Vad var det som överraskade dig under arbetet med dokumentären?

– Mycket av det som redan sagts om honom befästes, att han hatar kallprat, är helt oteknisk och precis så sjukligt blyg som han ofta framstår. Däremot slogs jag av hur fullständigt lugn och oneurotisk han är under sina filminspelningar, tvärtom är han mycket zen-aktig. Och om han vill se en basketmatch så bryter han inspelningen, säger Robert Weide.

Weide lägger också ut texten om en gammaldags regissör som klipper och klistrar ihop sina manus med häftapparat och bara använder sin Iphone för att prata och kolla vädret.

– Det var väldigt rörande när Owen Wilson försökte kallprata med honom under inspelningen av ”Midnatt i Paris” med fraser som: ”Så, hur är vädret i Kairo?” Woody lyste genast upp och började rabbla temperaturer i Egypten. Hahaha.

Vid sidan om Wilson, framträder också namn som Scarlett Johansson, Diane Keaton, Martin Scorsese, Penelope Cruz och Larry David upp i filmen. Föga överraskande nobbade Mia Farrow att vara med. I filmen tar Weide upp det känsliga ämnet hur regissören dumpade Farrow för att i stället bli tillsammans med hennes adoptivdotter Soon-Yi i slutet av 1990-talet.

– Woody pratade precis så mycket om det ämnet som jag ville att han skulle göra. Personligen är jag helt ointresserad av skvallerkulturen, men tog upp det som är journalistiskt relevant, antar jag. Han var väldigt öppenhjärtig kring det hela och var genuint förvånad över att det hamnade överallt i medierna för 20 år sedan. Han är expert på att stänga ute omgivningen och skrev en av sina bästa filmer, ”Kulregn över Broadway” under denna turbulenta period.

Vad tyckte Woody Allen om din film?

– Trots att han är en tuff kritiker och hatar att se sig själv på bioduken så gillade han den. Det finaste han sa var: ”Jag är 76 år och du är den första som har förmänskligat mig – och det inkluderar också en hel del hjärnskrynklare”. Hans enda invändning var att jag skulle plocka bort ett par skämt från de tidiga stå upp-showerna som han hatar i dag, säger Weide som också understryker att han inte hyser blind kärlek till alla Woody Allens filmer.

Så, vilken är din favoritfilm?

– Ah, den stora 10 000-kronors frågan! Det märkliga är att om man bara älskar var fjärde Allenfilm så är det ändå ett dussin fantastiska filmer. Svårt, men jag säger ...”Annie Hall” – det finns ingen som är viktig i mitt liv som inte älskar den filmen. Och Woody tycker ju också att den är ok – även om han som vanligt inte riktigt förstår uppståndelsen, ler Robert B Weide.

woody collage